Alvar Blomgren:

Profetior och uppenbarelser

  Söndagen den 7 januari i år hade vi vid kvällsmötet i Pingstkyrkan, Örebro, besök av pastor Birger Claesson. Jag hade hört om den märkliga syn, han haft, och bad honom berätta den för oss, vilket han också gjorde. Vi kände oss alla gripna, ja skakade, av vad vi hörde, och förstod, att uppenbarelsen var från Gud och att Gud genom den ville väcka sitt folk och varna de ofrälsta, så att de måtte omvända sig till Gud och söka frälsning, innan domskatastrofen kommer över dem.

  Tisdagen den 16 januari kom pastor Claesson på vår uppmaning in till Örebro för att vi skulle få tillfälle att på stålband taga upp hans tal angående uppenbarelsen. Vi möttes i redaktör Fl. Hällzons hem. När Claesson satte sig framför apparaten med mikrofonen i hand och skulle börja tala, sade han: — Nu ser jag synen på nytt.

  Gud lät honom alltså på nytt se samma syn som förut, så att han inte behövde från minnet återge, vad han förut sett, utan medan han satt där med mikrofonen i hand, såg han de märkliga händelserna såsom på en duk och hade endast att beskriva dem, allt medan apparaten inregistrerade hans ord på stålbandet.

  Vid mötet i Pingstkyrkan den 7 januari blev vi frapperade av en passus i Birger Claessons tal. När han berättade om flottanfallet mot Stockholm, sade han bl. a.: Och sedan sköt de ned den flottan, och jag hörde rösten ropa: — Det skedde i Oxdjupet! Och som ett tecken på var själva striderna var, såg jag en liten fyr, som jag inte själv känner till, men det stod "Brödstycket" på fyren. Och så tillade Claesson: — Ni kan ju själva kontrollera, om det finns någon sådan fyr.

  När vi träffades hos red Hällzon, hade Claesson själv ännu inte haft tillfälle att kontrollera, om det verkligen fanns någon fyr, som hette "Brödstycket". Jag gjorde därför ett förslag, att vi skulle gå till Stadsbiblioteket, för att i någon bok eller något uppslagsverk se efter, om vi kunde finna nämnda fyr. När vi kom in i biblioteket, framförde jag vårt ärende. Vi sökte en plats, en fyr, i Stockholms skärgård, som skulle heta "Brödstycket". Bibliotekarien följde med oss och plockade fram böcker av olika slag och vi började vårt sökande. Det låg spänning i luften. Skulle vi finna någon fyr, som hette "Brödstycket"? Detta var ju faktiskt ett avgörande bevis för om uppenbarelsen var från Gud och var sann.

  Nu kom bibliotekarien fram med en stor kartbok, och vi hjälptes åt att leta. Vi hittade "Oxdjupet", som också Claesson sett och hört i sin syn. Och, verkligen, där innanför fann vi en fyr och där stod det klart och tydligt: "Brödstycket".

  Vad vi då kände, är svårt att beskriva. Vi kände oss både förkrossade och tacksamma, att vi fick tro på en levande Gud, som gör under.